So sick of lovesongs...
Sömnlösa nätter med alldeles för många tankar och funderingar som tar upp allt fokus. Både i positiv och negativ bemärkelse. Slutsatsen blir att det alltid finns något att fundera på. Så varför grubbla över saker man ändå inte kan göra något åt? Den enda man kan förändra är en själv, och man kan välja att låta bli att fråga sig själv saker som: Vad händer nu? Hur blev det så här? Vad blir mitt nästa drag?
Musik är mitt verktyg för att få energi och ta itu med saker. Städning, problem, medgångar, i stora drag allt. Det finns alltid nånting som passar, oavsett sinnesstämning. Men nu är jag bara så spy-less på allt som handlar om kärlek, det resulterar ändå bara i att man blir så där sentimental. Mest less är jag på hur bra allt stämmer in på livet. Varje refräng, varje mening, varje ord...
Tid är något jag har. Kanske inte överdrivet mycket men det finns.
Tid som jag vill ge dig...