Long time no see...
Heej peeps !
Strax efter ni senast hörde från mig gjorde livet en ordentlig u-sväng i alldeles för hög hastighet och jag flög i diket. Fann mig själv på en plats jag aldrig tidigare befunnit mig och allt detta nya och spännande flyttade mitt fokus från att dela med mig till att bara uppleva och vara. Jag har ju alltid levt i nuet, nu har det bara varit lite mer extremt. ;)
I alla fulla fall så har jag det senaste året levt livet. Hängt i Göteborg med lillebror, storebror och deras hundar. En hel månad. Köpt en lägenhet i centrala stan som jag, tillsammans med vänner och familj, renoverat och gjort till mitt hem. Jag trivs verkligen och håller fortfarande på med små projekt, man blir nog helt enkelt aldrig helt klar med en bostadsrätt. Jobbar fortfarande som lärare och trivs som fisken i vattnet. Var med om min allra första skolavslutning (där jag inte var elev) förra veckan, helt magisk känsla ! Underbara ungar, fantastiska kollegor och trevliga föräldrar. Kul att få cred för jobbet man utfört !
Sååå... jag lever, tränar, längtar efter lillebror som hälsar på mig om ca 3 veckor och njuter av sommaren. Och jag är -hör och häpna- B.R.U.N för första gången i mitt liv. Det är den 20e Juni och Jag Är B.R.U.N. Ett mycket bra bevis på det är att jag hälsade på mina föräldrar och min mor var övertygad om att jag hade såna där tunna strumpbyxor på mig eftersom jag är så onaturligt brun om benen för att vara jag. DET om något är mäktigt ! ;)
Midsommar !
Passar på att önska alla en fantastisk midsommarafton medans jag fortfarande kommer ihåg det :D
Glad Midsommar !
Till Josef !
(och alla andra som förstår för den delen)
Du skrev en gång om kärleken. Du betvivlade dess existens. Och jag betvivlade den med dig, vägde tankarna noga åt vardera riktning och beslöt mig för att tro på det. "Kärleken finns inte". Dess existens är blott ett påhitt och upplevs endast i romantiska filmer och romaner, där läsaren drömmer sig bort och hoppas att det som uppspelas på tv:n också ska finnas på riktigt. Någonstans. Någon gång.
Det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet. Därför hoppas jag (och många med mig) och tror (vill tro) att något så diffust som kärlek ska drabba oss. Som en sjukdom, eller ett botemedel. En sjukdom för den som inte får sin kärlek besvarad. Ett botemedel för den som är ensam. Men hur du än vänder och vrider på det så ser den aldrig ut som filmer eller böcker speglar den, den där kärleken som alla pratar om trots att ingen egentligen vet vad det är.
Kärleken ser olika ut. Att förklara kärlek är som att förklara meningen med livet. Det går inte. För den ser olika ut för varje enskild individ. Min poäng med detta, Kära farbor/storebror, är att jag inte längre betvivlar kärlekens existens. Jag har funnit något stort, något fantastiskt. Först tillsammans med min bästa vän, för vänskapsband är enligt min övertygelse större än allt. Hon är min tvillingsjäl. Sedan fann jag något stort, något fantastiskt tillsammans med den man jag väljer att dela livet med. Han som inte alls är så romantisk som filmer och böcker beskriver. Som gör stora saker för sin kvinna. Utan han som väljer mig för att jag är jag. Som driver mig till vansinne och som får mig att skratta om vartannat. Han som får mig att vilja vara en bättre människa, hela tiden, som hjälper mig att utvecklas och växa som människa. Han som gör de små sakerna för mig, varje dag. Och vice versa. Jag har funnit min bättre hälft.
Du skrev "Jag vill ta bilden av dig, sovandes bredvid mig, där mitt hjärta pulvriseras och byggs upp varje gång du andas, av rädsla för att förlora dig mitt i ett andetag". Så känner jag. Jag är inte längre fundersam, jag tvivlar inte längre på kärlekens existens. För jag upplever den nu.
Du skrev en gång om kärleken. Du betvivlade dess existens. Och jag betvivlade den med dig, vägde tankarna noga åt vardera riktning och beslöt mig för att tro på det. "Kärleken finns inte". Dess existens är blott ett påhitt och upplevs endast i romantiska filmer och romaner, där läsaren drömmer sig bort och hoppas att det som uppspelas på tv:n också ska finnas på riktigt. Någonstans. Någon gång.
Det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet. Därför hoppas jag (och många med mig) och tror (vill tro) att något så diffust som kärlek ska drabba oss. Som en sjukdom, eller ett botemedel. En sjukdom för den som inte får sin kärlek besvarad. Ett botemedel för den som är ensam. Men hur du än vänder och vrider på det så ser den aldrig ut som filmer eller böcker speglar den, den där kärleken som alla pratar om trots att ingen egentligen vet vad det är.
Kärleken ser olika ut. Att förklara kärlek är som att förklara meningen med livet. Det går inte. För den ser olika ut för varje enskild individ. Min poäng med detta, Kära farbor/storebror, är att jag inte längre betvivlar kärlekens existens. Jag har funnit något stort, något fantastiskt. Först tillsammans med min bästa vän, för vänskapsband är enligt min övertygelse större än allt. Hon är min tvillingsjäl. Sedan fann jag något stort, något fantastiskt tillsammans med den man jag väljer att dela livet med. Han som inte alls är så romantisk som filmer och böcker beskriver. Som gör stora saker för sin kvinna. Utan han som väljer mig för att jag är jag. Som driver mig till vansinne och som får mig att skratta om vartannat. Han som får mig att vilja vara en bättre människa, hela tiden, som hjälper mig att utvecklas och växa som människa. Han som gör de små sakerna för mig, varje dag. Och vice versa. Jag har funnit min bättre hälft.
Du skrev "Jag vill ta bilden av dig, sovandes bredvid mig, där mitt hjärta pulvriseras och byggs upp varje gång du andas, av rädsla för att förlora dig mitt i ett andetag". Så känner jag. Jag är inte längre fundersam, jag tvivlar inte längre på kärlekens existens. För jag upplever den nu.
Hugo. En kärlekshistoria.
Det var en gång en Hugo. Den bästa. Räkan. Malins lilla prins. Han flyttade tillfälligt in hos Malin och hennes sambo Simon i ca två månader. Detta under tiden som hans husse, Malins lillebror, installerade sig i Göteborg. Detta är historien om Hugo. En kärlekshistoria.
Från ögonblicket när Hugo flyttade in, när vi placerade hans täcke (som strategiskt nog luktade husse) i soffans divan, när han sprang igenom lägenheten och kollade läget, visste jag att detta skulle bli magiskt. Hugo. Inneboende hos mig och Simon i två månader. Han skulle inte kunnat välja något bättre ställe att lämna Hugo på, min bror, under tiden som han kände efter huruvida Göteborg skulle bli deras permanenta bostadsort eller ej. Johan och Hugo. Klart han väljer samma blod, min broder, att anförtro sin skatt. Det skulle jag också gjort om rollerna var ombytta.
Så snart vi kommit överens om det praktiska, Simon och jag, kunde lugnet infinna sig och vi kunde börja känna in våra nya roller. Vi lät Hugo ta plats, utforska och upptäcka. Vi lät honom känna sig trygg på sin del av soffan. Trygg som en del i vår vardag. Trygg tillsammans med oss.
Jag upptäckte snart hur mycket jag tyckte om alla promenader och cykelturer om dagarna. Stanna vid lämpligt ställe och kasta boll en stund. Så småningom började jag inse hur otroligt stor plats denna hunden börjat ta i våra liv. I mitt liv. Mina pojkar och jag. Min familj.
Vi byggde upp en relation där vi lät ömsesidig tillit och villkorlslös kärlek vara nyckelorden. Jag slutade använda koppel. Det spelade nämligen ingen roll huruvida vi mötte andra hundar eller katter, han såg bara på mig som om han tänkte "Får jag hälsa på dem mamma ?" och när jag bara fortsatte som vanligt med att gå framåt följde han mig utan att bry sig nämnvärt om de andra djuren.
Så småningom insåg vi också vilken intelligent individ denna sötnos är. En liten Einstein. Han öppnar nämligen dörrar inomhus som om det var det enklaste i världen för en hund. Och inte bryr han sig om att hoppa över staketet heller. "Hoppa är ju jobbigt morsan, det fattar du väl att det är mycket enklare att bara öppna grinden liksom." Såklart. Mycket enklare att bara öppna grinden. Liksom.
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Skriva en bok kanske tillochmed. Men hur jag än vänder och vrider på det så är nu dessa två månader över. Juni månad har börjat och det har också Hugos nya liv gjort. Så sammanfattningsvis har han nu i två underbara månader varit min lilla bebis. Mammas hjärtaskrutt. Vi har kramats. Pussats. Busat. Lekt med bollen. Tränat bort kattproblemet. Byggt upp tillit. Byggt upp en relation. Format en familj.
Så har han nu som sagt flyttat ifrån mig, min lilla prins. Jag väntade mig att det skulle kännas. Ont. Konstigt. Tomt. Men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur otroligt stort tomrummet efter honom skulle bli.
Min skatt. Räkan. Min lilla prins.
Hachiko. A dog's story.
Den 24e Maj, 2012.
Hachiko. En underbar, fantastisk berättelse om kärleken mellan husse och hund. Baserad på en sann berättelse, vilket gör filmen om möjligt ännu vackrare. Rekommenderas starkt !
Relationen mellan filmens husse och hund påminner lite om relationen jag har med Hugo. Han går alltid lös vid min sida utan att bry sig om eventuella störningar, så som andra hundar och katter, och han följer mig överallt. Förutom till jobbet då, förstås. Han är otroligt klok och smart, öppnar dörrar och han ser till att alltid veta vars jag är och vad jag gör. Försvinner jag utom syn- och hörhåll har han inom loppet av någon minut letat upp mig och kollat att allt är ok innan han återgår till sitt favoritställe : balkongen.
Hugo och jag. Räkan. Han har tagit en självklar plats i mitt hjärta och en stor plats i vår familj. Simon, Malin och Hugo. Därför känns det så sjukt jobbigt att tänka tanken att han inte är min länge till. Om knappa två veckor har han flyttat till Göteborg och lämnat mig kvar här. Hjärtat värker av bara tanken.
Så vi njuter. Kryper upp i soffan och kramas. Pussas gör han också, ofta och mycket. Min lilla prins.
Relationen mellan filmens husse och hund påminner lite om relationen jag har med Hugo. Han går alltid lös vid min sida utan att bry sig om eventuella störningar, så som andra hundar och katter, och han följer mig överallt. Förutom till jobbet då, förstås. Han är otroligt klok och smart, öppnar dörrar och han ser till att alltid veta vars jag är och vad jag gör. Försvinner jag utom syn- och hörhåll har han inom loppet av någon minut letat upp mig och kollat att allt är ok innan han återgår till sitt favoritställe : balkongen.
Hugo och jag. Räkan. Han har tagit en självklar plats i mitt hjärta och en stor plats i vår familj. Simon, Malin och Hugo. Därför känns det så sjukt jobbigt att tänka tanken att han inte är min länge till. Om knappa två veckor har han flyttat till Göteborg och lämnat mig kvar här. Hjärtat värker av bara tanken.
Så vi njuter. Kryper upp i soffan och kramas. Pussas gör han också, ofta och mycket. Min lilla prins.
Vårkänslor och strålande sol !
Efter ett långt uppehåll (igen) tänkte jag nu försöka skriva ihop något om allt som jag varit med om denna månaden. Maj. Snö. Sol. Regn. Göteborg. Sambo. Sambo. Läste du rätt ? Ja, sambo. Med den avsevärt bästa pojkvännen jag någonsin varit med om att träffa. Jag drunknar i hans ögon. (Det är förövrigt inte bara något jag säger, utan något som är sant. Tre dagar har försvunnit där vi båda två bara minns att vi kramats i soffan framför en film och bara tittat på varandra. Två gånger dessutom. Ingen av oss minns vilka filmer vi såg...). :)
Snö. I Maj ?! Tack och lov hann det mesta som fanns kvar i början på Maj regna bort innan vi åkte till Göteborg. Det kändes nästan -observera nästan- som om våren och sommaren faktiskt var påväg hit också. Så åkte vi till Göteborg och möttes av sommaren ! Så underbart skönt, jag ville aldrig åka hem. Om jag inte haft Hugo som väntade på mig hemma hade jag nog stannat ;) Men saknaden efter honom var enorm !
Så när vi njuter av sommaren som bäst, tror du då inte att jag får rapporter om snöfall hemma ?! Därför längtade jag inte hem speciellt mycket. ^^ Bara hem till Hugo, inte hem till snön.
Resan var alldeles fantastisk. En magisk vistelse i Göteborg med favoriten, dessutom fantastiskt att träffa min bror. Det är väldigt stor skillnad att ha honom några kvarter bort så man kan träffas då och då, mot att bo -vaddå 100 mil ?- långt ifrån varandra.
Så nu är Maj snart slut och Juni månad börjar. Sommaren lyser inte längre med sin frånvaro, den känns väldigt nära nu. Aningen kyligt fortfarande på morgonen och kvällen, men jag räknar med att sommarvärmen inte är alltför långt borta. Jag längtar ju efter att åka gummibåt i älven... :D
Snö. I Maj ?! Tack och lov hann det mesta som fanns kvar i början på Maj regna bort innan vi åkte till Göteborg. Det kändes nästan -observera nästan- som om våren och sommaren faktiskt var påväg hit också. Så åkte vi till Göteborg och möttes av sommaren ! Så underbart skönt, jag ville aldrig åka hem. Om jag inte haft Hugo som väntade på mig hemma hade jag nog stannat ;) Men saknaden efter honom var enorm !
Så när vi njuter av sommaren som bäst, tror du då inte att jag får rapporter om snöfall hemma ?! Därför längtade jag inte hem speciellt mycket. ^^ Bara hem till Hugo, inte hem till snön.
Resan var alldeles fantastisk. En magisk vistelse i Göteborg med favoriten, dessutom fantastiskt att träffa min bror. Det är väldigt stor skillnad att ha honom några kvarter bort så man kan träffas då och då, mot att bo -vaddå 100 mil ?- långt ifrån varandra.
Så nu är Maj snart slut och Juni månad börjar. Sommaren lyser inte längre med sin frånvaro, den känns väldigt nära nu. Aningen kyligt fortfarande på morgonen och kvällen, men jag räknar med att sommarvärmen inte är alltför långt borta. Jag längtar ju efter att åka gummibåt i älven... :D
April, April...
...detta underbara Aprilväder ! *känn ironin*
Började nästan kännas som om sommaren var påväg. Strålande sol, svanar, asfalten framme på gång- och cykelbanorna i stan och doften av vår utanför dörren. Blev dock inte långvarigt, hann bara bli April månad så kom snön igen. Kontentan av detta (känslan) påminner om känslan när man ena sekunden är så där otroligt lycklig bara för att nästa sekund få en rak höger så huvudet snurrar runt flera varv, sådär som i tecknad film. *knockout*
Började nästan kännas som om sommaren var påväg. Strålande sol, svanar, asfalten framme på gång- och cykelbanorna i stan och doften av vår utanför dörren. Blev dock inte långvarigt, hann bara bli April månad så kom snön igen. Kontentan av detta (känslan) påminner om känslan när man ena sekunden är så där otroligt lycklig bara för att nästa sekund få en rak höger så huvudet snurrar runt flera varv, sådär som i tecknad film. *knockout*
Update.
Tänkte att det kanske kan vara dags för en uppdatering nu igen, håller som ett lugnt tempo med detta. :)
Jag har hunnit med massor. Jobb, vänner, familj och kärlek. Målat vardagsrumsbordet (Blev Ying Yan), målat byrån i sovrummet, piercat örat, vänt uppochner på lägenheten för att hitta den borttappade telefonen utan ström, åkt snowboard för första gången i år (första gången på två år, inga brutna ben !), hälsat på lammen i Källbomark och äntligen fått hem barbordet och stolarna till köket ! Det firades så fint med en dubbel middagsbjudning (både fredag och lördag !). Fredag med söta Yvonny och Tom : middag, vin, ost och kex samt roliga spel gjorde kvällen fantastisk ! Lördag med Danne och Chrille : middag följt av bowling !
Har även hunnit med en grillkväll med söta människor i en grillkåta utanför stan, samma grillkåta vi åkte till kvällen före nyårsafton. God mat, glada skratt och en oförglömlig kväll. Tack !
Det händer massor nu ! Eller... det händer egentligen massor hela tiden. Storasyster och Lillebror flyttar ifrån varandra, nu kommer det att bli alldeles för långt avstånd mellan. Lillebror flyttar till Göteborg och lämnar Hugo med mig. Känns lite svårt att ta på, avståndet har ju nästan känts för långt som det varit ibland (typ 500 meter ?) och nu helt plötsligt blir det betydligt längre. Skum känsla. Betydligt mer behagligt när det var yours truly som flyttade iväg 60 mil söderut.
Storasyster saknar redan Lillebror.
Jag har hunnit med massor. Jobb, vänner, familj och kärlek. Målat vardagsrumsbordet (Blev Ying Yan), målat byrån i sovrummet, piercat örat, vänt uppochner på lägenheten för att hitta den borttappade telefonen utan ström, åkt snowboard för första gången i år (första gången på två år, inga brutna ben !), hälsat på lammen i Källbomark och äntligen fått hem barbordet och stolarna till köket ! Det firades så fint med en dubbel middagsbjudning (både fredag och lördag !). Fredag med söta Yvonny och Tom : middag, vin, ost och kex samt roliga spel gjorde kvällen fantastisk ! Lördag med Danne och Chrille : middag följt av bowling !
Har även hunnit med en grillkväll med söta människor i en grillkåta utanför stan, samma grillkåta vi åkte till kvällen före nyårsafton. God mat, glada skratt och en oförglömlig kväll. Tack !
Det händer massor nu ! Eller... det händer egentligen massor hela tiden. Storasyster och Lillebror flyttar ifrån varandra, nu kommer det att bli alldeles för långt avstånd mellan. Lillebror flyttar till Göteborg och lämnar Hugo med mig. Känns lite svårt att ta på, avståndet har ju nästan känts för långt som det varit ibland (typ 500 meter ?) och nu helt plötsligt blir det betydligt längre. Skum känsla. Betydligt mer behagligt när det var yours truly som flyttade iväg 60 mil söderut.
Storasyster saknar redan Lillebror.
Long time - No see.
Har varit extremt dålig på att hitta tid för (och orka med) detta på senaste. Nästan två månader utan uppdatering och, om sanningen ska fram, utan en tanke på bloggen.
Men jag lever. Andas frisk Norrlandsluft varje dag. Var aningen kallt för några veckor sen dock, började februari med -30 och det var sannerligen ingen höjdare. Visserligen myggfritt, men som sagt... aningen kallt. Längtar bort, långt långt bort, till solen och värmen.
Livet som dagisfröken/lärare är otroligt roligt, helt klart ett av de bättre valen jag gjort i mitt liv. Blev ju tillochmed jämförd med självaste Hanna Montana häromveckan, fantastiskt ! *känn ironin*
En av flickorna i klassen, 7 år gammal : "Woow så fin du är, du ser ut som en kändis !" Awesome, tyckte jag, fram tills hennes kompis öppnade munnen : "Jaa, du är ju Hanna Montana !" Jag tror de slog något slags världsrekord i att gå från plus till minus på två röda. Barn är söta. :)
Hursomhelst, dagarna bara springer iväg för mig. Jag hinner inte riktigt med. Tänkte, när december blev januari, försöka ha lite mera koll på mitt år än jag hade förra året, men jag antar att det är sant som det är sagt : "Life is what happens while you're busy making other plans".
Kärleken är fantastisk. Mår underbart bra och är så otroligt lycklig. Dansar fortfarande omkring i små lurviga tofflor bland fluffiga moln och njuter av varje sekund. Min sinnesstämning blir dessutom ännu bättre när jag har min bästa vän och min bror i närheten, pretty much hela tiden. Fantastiska vänner, fantastisk familj och fantastisk pojkvän.
Livet är bra. :)
Men jag lever. Andas frisk Norrlandsluft varje dag. Var aningen kallt för några veckor sen dock, började februari med -30 och det var sannerligen ingen höjdare. Visserligen myggfritt, men som sagt... aningen kallt. Längtar bort, långt långt bort, till solen och värmen.
Livet som dagisfröken/lärare är otroligt roligt, helt klart ett av de bättre valen jag gjort i mitt liv. Blev ju tillochmed jämförd med självaste Hanna Montana häromveckan, fantastiskt ! *känn ironin*
En av flickorna i klassen, 7 år gammal : "Woow så fin du är, du ser ut som en kändis !" Awesome, tyckte jag, fram tills hennes kompis öppnade munnen : "Jaa, du är ju Hanna Montana !" Jag tror de slog något slags världsrekord i att gå från plus till minus på två röda. Barn är söta. :)
Hursomhelst, dagarna bara springer iväg för mig. Jag hinner inte riktigt med. Tänkte, när december blev januari, försöka ha lite mera koll på mitt år än jag hade förra året, men jag antar att det är sant som det är sagt : "Life is what happens while you're busy making other plans".
Kärleken är fantastisk. Mår underbart bra och är så otroligt lycklig. Dansar fortfarande omkring i små lurviga tofflor bland fluffiga moln och njuter av varje sekund. Min sinnesstämning blir dessutom ännu bättre när jag har min bästa vän och min bror i närheten, pretty much hela tiden. Fantastiska vänner, fantastisk familj och fantastisk pojkvän.
Livet är bra. :)
2011
Så var vi här igen. Ännu ett år har passerat och nästa har precis börjat. Jag sammanfattar 2011 som ett år fyllt av upplevelser och bus samt många nya ansikten.
Året började med en månad "på rymmen" i Dalarna, Hälsingland samt några dagars fjällvistelse. Väl hemma igen var det dags för sista Station 8. Otroliga utekvällar i vimlet med fina människor kantades av vårens ankomst, följt av Bandit Boat och en helg i Stockholm med ett härligt gäng !
En helg i stugan med mysiga människor och festivaler * flera förgyllde sommaren, och som grädde på moset en roadtrip med min bästa vän genom Sverige som en förlängning av sommaren.
Relationer har förändrats under det gångna året. Vänskapsband har knutits och lösts upp. Jag har rensat bland vännerna och gett mer utrymme och tid till dem som både tar och ger energi, istället för dem som bara tar. Jag hann också med att inleda ett nytt förhållande som varade i ca 7 månader, bestämde mig för att vara singel och så *BAM* var han bara där och stal mitt hjärta. Simon. :)
Detta året har verkligen gett mig mycket. Resor och upplevelser. Lärdomar och personlig utveckling. Min bästa vän. Min pojkvän. 2011 blev ett riktigt bra år.
Så när vi nu kastar oss in i 2012, mina vänner, glöm inte bort att det blir vad man gör det till ! Så låt oss göra det här nya året minst lika bra som det förra, om inte ännu bättre ! :)
Sista dagen...
...före nyårsafton, ännu ett år har sprungit förbi. Det ska firas i lugn och ro med favoriten och Hugo (han är inneboende i helgen :D) Första året på länge som jag inte firar nyår med fest och galenskaper. Istället blir det en hel dag full med mys och bus i skogen, en sväng till badhuset för att simma och basta samt åka skrana (madrass för den som inte visste det) nedför skidbacken !
Men det blir morgondagen som sagt. Denna dagen spenderade jag i badhuset, simmade 40 längder i ett stäck *nöjd tjej* och bastade väl en halvtimme på det. Skönt ! Kvällen blev inte sämre den, mys i Davids grillkåta utanför stan tillsammans med David, Chrille och mina pojkar (Simon och Hugo). En perfekt dag på alla plan. Flickan är så sjukt lycklig ! :)
Men det blir morgondagen som sagt. Denna dagen spenderade jag i badhuset, simmade 40 längder i ett stäck *nöjd tjej* och bastade väl en halvtimme på det. Skönt ! Kvällen blev inte sämre den, mys i Davids grillkåta utanför stan tillsammans med David, Chrille och mina pojkar (Simon och Hugo). En perfekt dag på alla plan. Flickan är så sjukt lycklig ! :)
December
Så var den nästan slut, denna sista månaden på året. December. Den mysiga månaden, med julstök, pepparkaksbak, julskyltning, snöfall och mysig julstämning. Men inte i år, i år infann sig inte julkänslan förrän dagen före julafton när favoriten och jag begav oss till hans föräldrar och spelade sequence, lyssnade på julmusik och kokade knäck och kola.
Själva julafton var i mina ögon en fantastiskt mysig dag. Började bra med trevlig lunch hos favoritens föräldrar, samt ut till fåren och och gosa med de två dagar gamla lammen. Snacka om flashbacks från en försvunnen tid, när NettNett hade får och lamm varje sommar vi var där. Sedan packade vi in oss i bilen och rullade hemåt där Kalle Anka och familjen väntade på oss ! Trivial Pursuit, mammas fantastiska julbord, sång och spel vid elorgeln samt många pussar och kramar av Liten och Hugo gjorde min kväll underbar.
Juldagen lekte jag frisör. Klippte favoriten med en sax köpt på Clas Ohlson och bara det säger väl allt. Resultatet blev dock helt ok, man kanske skulle satsat på en karriär som frisör istället ? Haha. Nåja, juldagskvällen spenderade jag tillsammans med min bästa vän då det var dags för hemvändarkväll. En tjejkväll med lyxmiddag, kroghäng och några timmar på dansgolvet !
Själva julafton var i mina ögon en fantastiskt mysig dag. Började bra med trevlig lunch hos favoritens föräldrar, samt ut till fåren och och gosa med de två dagar gamla lammen. Snacka om flashbacks från en försvunnen tid, när NettNett hade får och lamm varje sommar vi var där. Sedan packade vi in oss i bilen och rullade hemåt där Kalle Anka och familjen väntade på oss ! Trivial Pursuit, mammas fantastiska julbord, sång och spel vid elorgeln samt många pussar och kramar av Liten och Hugo gjorde min kväll underbar.
Juldagen lekte jag frisör. Klippte favoriten med en sax köpt på Clas Ohlson och bara det säger väl allt. Resultatet blev dock helt ok, man kanske skulle satsat på en karriär som frisör istället ? Haha. Nåja, juldagskvällen spenderade jag tillsammans med min bästa vän då det var dags för hemvändarkväll. En tjejkväll med lyxmiddag, kroghäng och några timmar på dansgolvet !
Bland tomtar, troll och...
...dagisbarn. Jag är numera dagisfröken. Och fritidsfröken. Samt i vissa fall också lärare. Måste erkänna att det är en väldigt skum känsla att bli kallad för "fröken". Men jag trivs, barn är söta och mina kollegor är stjärnor. Sen att jag är smått förkyld mest hela tiden får jag leva med, det är sånt man får inpå. :)
I måndags fick vi första snön som ligger kvar. Den femte december, helt otroligt. Och detta ska vara Norrland ? Måste dock säga att det har varit otroligt skönt att snön lyst så pass länge med sin frånvaro. För min del har det ingen betydelse, så länge vi har snö på julafton är jag nöjd ! Så, snö i måndags alltså. Då gjorde vi årets första snögubbe, jag och ett av de söta dagisbarnen. Sen bakade vi pepparkakor och gjorde smällkarameller. Sa jag att jag trivs med mitt jobb ? ;)
Häromveckan fick jag höra att mina föräldrar borde döpt mig till Matilda. En av flickorna på fritids sa till mig : "Fröken, du borde inte heta Malin... Du borde heta Matilda, för du ser ut som en sån, och så heter min storasyster Matilda och jag önskar att du var min storasyster också....." Barn är söta ! Lite kul är det också att det var just Matilda som min kära farmor, även kallad Mammi, tyckte att mina föräldrar skulle döpa mig till när jag föddes. Vad är oddsen för det ?
Så, december månad är här. Sista månaden på ett händelserikt 2011 och som det ser ut nu blir det full rulle månaden ut. Träning, familj, vänner, kärlek, jobb. Jag mår fantastiskt bra. Svävar fortfarande på små rosa moln i sjunde himlen och har inga planer på att komma ner därifrån än på ett tag. Lyckan är bofast hos mig !
I måndags fick vi första snön som ligger kvar. Den femte december, helt otroligt. Och detta ska vara Norrland ? Måste dock säga att det har varit otroligt skönt att snön lyst så pass länge med sin frånvaro. För min del har det ingen betydelse, så länge vi har snö på julafton är jag nöjd ! Så, snö i måndags alltså. Då gjorde vi årets första snögubbe, jag och ett av de söta dagisbarnen. Sen bakade vi pepparkakor och gjorde smällkarameller. Sa jag att jag trivs med mitt jobb ? ;)
Häromveckan fick jag höra att mina föräldrar borde döpt mig till Matilda. En av flickorna på fritids sa till mig : "Fröken, du borde inte heta Malin... Du borde heta Matilda, för du ser ut som en sån, och så heter min storasyster Matilda och jag önskar att du var min storasyster också....." Barn är söta ! Lite kul är det också att det var just Matilda som min kära farmor, även kallad Mammi, tyckte att mina föräldrar skulle döpa mig till när jag föddes. Vad är oddsen för det ?
Så, december månad är här. Sista månaden på ett händelserikt 2011 och som det ser ut nu blir det full rulle månaden ut. Träning, familj, vänner, kärlek, jobb. Jag mår fantastiskt bra. Svävar fortfarande på små rosa moln i sjunde himlen och har inga planer på att komma ner därifrån än på ett tag. Lyckan är bofast hos mig !
Pure Happiness !
Jag har redan sagt det, men jag kan inte låta bli att säga det igen. Jag går som på moln. Jag är sådär mysigt kär i någon som är lika mysigt kär i mig. Jag är lycklig !
En...
...snabb uppdatering om mitt liv. Jag lever och mår bra. Bättre än bra faktiskt, om sanningen ska fram. Har hunnit med bio i Umeå, middagsmys med syster-yster, inflyttnings-/försenat födelsedags-fika i min nya lägenhet tillsammans med familjen och inflyttningsfest i favoritens nya lägenhet.
My Love ! Bästa vänner ♥
My Love ! Bästa vänner ♥
