.

Det går bra för mig nu, möjligheterna är oändliga både vad gäller jobb och privatliv.
Det är nästan lite för bra om jag ska va ärlig. Skulle kunna beskrivas som att man närsomhelst kan vänta sig att få en rak höger så hela käkpartiet förflyttas i sidled.
Så bra är det. Det finns dock en nackdel med att tro att man är lycklig, det har ju en tendens att vid såna tillfällen hända något som skakar om hela världen så man ramlar ihop i en liten hög på golvet. Alternativt att krogrundan avslutas med ett blått öga. Men det, mina vänner, är ett senare bekymmer.

Jag brukar inte planera särskilt långt i förväg. Varför? Jag vet av erfarenhet att det finns en tendens att det ändå blir pannkaka av det på ett eller annat sätt. Inte i negativ bemärkelse, tvärtom! Det liksom... ja... det bara blir. Så kan man sammanfatta mycket som hänt i mitt liv hittils. Det har bara blivit. Jag vet, jag säger emot mig själv eftersom jag brukar påstå att man alltid har ett val. Och det har man. Men ibland går det på automatik och så var vi plötsligt där igen: det bara blev. Men så vill jag inte beskriva det äventyr som jag och Maria ska uppleva om knappt en månad.
Malin och Maria ska nämligen hitta på rackartyg i stora huvudstaden, can't wait! ♥