Nej...

...jag fick varken sol eller tropisk värme till min lediga vecka, istället har det nu regnat i princip non-stop i fyra dagar. Men vi släpar oss ut varje morgon ändå, Hugo och jag. Vi trotsar både John Blund och det kyliga regnet, och gissa vad ? We're having the best time !

Jag ogillar bara att han redan har hittat ett sätt att spela på mitt dåliga samvete ! När väckaren ringer kl 8 kommer han och pussar på mig, och när jag då drar täcket över huvudet sätter han sig ner, tittar på mig och suckar. Det är som om han drar in så mycket luft han bara orkar i lungorna så det blir en jätte-mega-monster-suck. Och då kan du ju gissa vad som händer... jo, precis. Malin får jättedåligt samvete, kliver upp och hämtar kopplet, vilket resulterar i en mycket lycklig liten (stor) vovve.


Hur kan man säga nej till de ögonen ?

 

Jag trivs. Regn eller sol spelar ingen roll, så länge jag har Hugo vid min sida mår jag underbart bra. Så lite soffmys på det här nu kommer göra morgonen perfekt. Och snart, snart, får jag träffa Hugos "mamma" Liten igen, som jag längtar efter henne !

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0