Not dead yet...

...men liemannen är nog inte långt borta ! Började med feber. Så blev det kätt i näsan. Febern steg. Hostan kände för att hälsa på och nu mår jag som en kratta. Har inte kunnat prata på några dagar då jag tydligen har "begynnande stämbandsinflammation". Ingen röst för den delen heller så skulle inte kunna säga något även om jag ville.


Tur jag har söt-Hugo att kramas med i soffan. Har inte ork till att göra något annat, ändå är jag rastlös. Känner för att klättra på väggarna men kroppen är helt orkeslös. Nåja, det blir bara till att bita ihop och hoppas på ett snabbt tillfrisknande nu då ! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0